Det allra första minnet vi har från när Ida kom hem till oss som 5 månader, är när hon sprang in i köket och nästan direkt hoppade upp på en av köksstolarna våra. Det var liksom som om hon frågade oss; och när serveras käket på det här stället då?! Ida är en väldigt glad hund som gärna hoppar och busar.

Dock är hon väldigt reserverad och rent ut sagt fessig både för hundar, människor och andra otäcka saker. Hon är jätte snäll och vill jätte gärna vara social och hälsa på allt och alla, men oftast vågar hon inte. Vi har försökt jobba mycket med just få upp hennes självförtroende, men det har varit svårt och helst kanske hon skulle ha varit en enmanshund. Men trots sina brister är hon en fin och underbar hund, som vill så mycket.

Träningsmässigt har hon två sidor, en bra och en sämre. Den sämre är ju när hon inte litar på sig själv och då blir låg. Men å andra sidan är hon riktigt duktig och lär sig nya moment jätte snabbt. Hon har även en lättsam glädje som lätt smittar av sig. Hon är ett matvrak och gör i princip allt för att få lite gott. Vi har tränat mest konster, men även gått några spår och ibland blir det lite enklare apporterinsgövningar.